allt va perfekt trodde jag men de va de inte... 

rykterna kanske var sanna vem vet, än idag har ja ingen aning och vill inte veta... 

minns allt som om de va igår, jag satt i tåget va på väg till dig men du svara aldrig när ja ringde så gick hem igen...

vart sjukt ledsen, hade väntat på den dagen väldigt länge men fick inget svar den kvällen... 

vände hem helft förkrossad men va med en annan kompis istället..

minns den kvällen vi hade bråkat och ja satt uppe hela natten och grät.. och då kom hela sanningen fram om dig.. jag va rädd, visste inte vad jag skulle tro så jag valde att dra mig ifrån dig lite... 

våldtäkt? rån? mord? kriminell? 

iaf jag blev rädd... men älskade dig så mycket att ja inte kunde bara lämna dig o glömma dig... ville själv ta reda på sanningen

du sa inte om de va sant du sa att du "råkade" göra de vill inte gå in på detalj men aa du bevisade det men med tiden kom mer saker fram, vi snackade varje natt jag va uppe hela natten för att få prata med dig men du råkade säga saker till mig som satte dit dig, du skickade bevis utan att du själv ens märkte det men jag gjorde det. 

du va 5 år äldre pedofil? elr har kärleken ingen gräns?

jag trodde du va perfekt, att du skulle kunna skydda mig när jag behövde dig och bara va där för mig men desto mer tiden gick desto äckligare blev du... jag älskade dig mer för varje dag men du ville ha annat...

mina vänner sa att du inte va bra jag bråka o tjafsa med dom när de sa så allt för att skydda ditt rykte men dom hade rätt ... 

tror de va bra att vi aldrig kunde träffas den kvällen... vem vet... kanske va de ödet som sa att ja skulle hålla mig borta ? who know's?

whatever så tror jag på ödet, Yes i do! 

en natt grät jag så mycket ville bara dö.. vet inte vad som hände den kvällen men har bara Jonathan Eriksson ( mitt ex ) att tacka för det om de inte vore för honom vet ja inte vad som hade hänt med mig... 

de va de...